AllmänhetVårdpersonal
Riskfaktorer för D-vitaminbrist

Riskfaktorer för D-vitaminbrist

Sveriges nordliga läge gör att vi inte får något D-vitamin alls från solen under vinterhalvåret, och trots att vissa livsmedel är berikade kan det vara svårt att få i sig den rekommenderade dagliga dosen. Har du dessutom heltäckande klädsel på dig året runt, är vegan eller tillbringar mycket tid inomhus, ökar risken för D-vitaminbrist ytterligare. Be gärna att en läkare kontrollerar dina D-vitaminnivåer med ett blodprov – om de är för låga kan det hända att du behöver behandling för D-vitaminbrist.

Varför får man D-vitaminbrist under vintern?

Det lättaste sättet att få i sig stora mängder D-vitamin på kort tid är att gå ut en stund i solen. När huden träffas av solens UVB-strålar bildar kroppen nämligen sitt eget D-vitamin. Problemet är att solen måste stå högt på himlen för att kunna producera D-vitamin i huden, något som på våra nordliga breddgrader bara inträffar några timmar mitt på dagen under sommarhalvåret. Risken för D-vitaminbrist ökar därför under vintern, när solens strålar inte räcker till. Även om D-vitaminet kan lagras i kroppen en tid, kan vi nordbor inte förlita oss på solen som vår enda D-vitaminkälla. D-vitaminbrist under vintern kan förebyggas genom att äta en D-vitaminrik kost och ta ett tillskott.

D-vitaminbrist hos äldre

När vi åldras försämras hudens förmåga att omvandla solens UVB-strålar till D-vitamin avsevärt. Många äldre tillbringar också mindre tid i solen, särskilt de som bor på någon form av äldreboende, vilket ökar risken för D-vitaminbrist. Dessutom drabbas äldre oftare av kroniska eller autoimmuna sjukdomar som i sin tur kan påverka kroppens förmåga att ta upp D-vitamin. Aptiten kan försämras, vilket gör det svårare att få i sig D-vitamin genom kosten. D-vitaminbrist kan leda till osteoporos, så för dig som är äldre är det extra viktigt att vara uppmärksam på D-vitaminbalansen.

D-vitaminbrist hos mörkhyade och beslöjade

Om du är ljushyad kan det räcka med att vara ute i solen 15-20 minuter på sommaren för att kroppen ska hinna tillverka 250 mikrogram D-vitamin, men om du är mörkhyad kan det ta 5-10 gånger så lång tid . I tropiska länder med traditionell livsstil är detta inget problem, men på våra nordliga breddgrader är D-vitaminbrist hos mörkhyade personer vanligt. Även personer som av kulturella eller religiösa skäl bär slöja eller heltäckande kläder året runt har en ökad risk för D-vitaminbrist. Vissa invandrargrupper har också andra matvanor, vilket innebär att de inte alltid får i sig D-vitamin genom kosten. Gravida kvinnor som också är mörkhyade eller beslöjade rekommenderas därför att ta ett D-vitamintillskott.

Finns det en koppling mellan D-vitaminbrist och fetma?

Överviktiga har oftare svår D-vitaminbrist än normalviktiga. Forskarna är inte helt på det klara med varför, men troligtvis har det att göra med att D-vitaminet binds i fettväven och då inte kan användas av kroppen.

Andra riskfaktorer för D-vitaminbrist

Personer som lider av malabsorptionssjukdomar, som till exempel celiaki eller Crohns, har svårt för att ta upp D-vitamin från tarmen. Kronisk njursvikt, leversvikt och gastric bypass är också riskfaktorer för D-vitaminbrist, liksom behandling med vissa läkemedel, som antiepileptika och kortison. Veganer, det vill säga personer som inte äter några animaliska produkter, missar de flesta livsmedel som är naturligt rika på D-vitamin och många av de som är berikade, och kan därför inte räkna med något större intag från kosten.

Läs mer om D-vitaminbrist: