AllmänhetVårdpersonal
”Efter tredje frakturen frågade jag läkaren om det kunde vara benskörhet”

”Efter tredje frakturen frågade jag läkaren om det kunde vara benskörhet”

Den som en gång fått en fraktur som beror på benskörhet löper dubbelt så stor risk att få en till. Ändå glömmer vården ofta bort att ta reda på den bakomliggande orsaken när någon får en fraktur. – Det var mina väninnor som uppmanade mig att fråga läkaren om mina frakturer kunde bero på benskörhet, säger Ingrid Olsson, som numera har fått diagnos och behandling.

Ingrid Olsson, 81 år från Västerås har haft tre frakturer och vet hur livet kan förändras på ett ögonblick. – Den första frakturen fick jag redan för över 20 år sedan. Då halkade jag på en isfläck och bröt höger handled och blev gipsad från armbågen ända ut till fingerspetsarna i sex veckor. Jag fick smärtstillande och råd om hur jag skulle träna upp styrkan igen, men ingen på sjukhuset nämnde något om eventuell benskörhet, minns Ingrid.

Lever ett aktivt liv

Ingrid har alltid levt ett aktivt liv med man, barn, barnbarn och vänner. Hon har arbetat ideellt för bland annat Rädda Barnen och Väntjänsten och varje onsdag spelar hon canasta med SPF Seniorerna. Under flera år tränade hon också på Friskis&Svettis ihop med svärdottern. – Tyvärr tog det slut när jag bröt lårbenet i januari 2010. Det var en onsdag på vintern och jag satt på ett lite upphöjt säte i bussen. När jag skulle kliva av tänkte jag inte på att avståndet till golvet var högre än vanligt och föll rakt ut i bussgången. Det gick på ett ögonblick! Läkaren på sjukhuset sa att jag inte kunde ha valt ett sämre ställe att bryta mig på, berättar Ingrid.

Efter operationen kom hon till ett rehabiliteringshem i Västerås där hon under sex veckor fick sjukgymnastik och började träna på att gå igen. – När jag kom hem kunde jag gå med rullator men min man fick sköta mycket av hushållssysslorna, minns Ingrid.

”Den första frakturen fick jag redan för över 20 år sedan. Då halkade jag på en isfläck och bröt höger handled.”

Cyklade omkull

Ingrid tänkte att hon säkert skulle kunna träna som innan på Friskis&Svettis men det gick tyvärr inte. – Jag hade varit borta för länge och träningen som jag och svärdottern gick på innehöll mycket skutt och jag ville inte byta till en lättare grupp, berättar Ingrid. Däremot fortsatte hon att cykla överallt, något hon alltid har gjort eftersom hon inte har körkort. – Man kommer mer omkring med cykel än med bara promenader och för mig är cykeln en frihet, berättar Ingrid.

Det var dock under en cykeltur i juni för tre år sedan som den tredje frakturen uppstod. Hon råkade ramla med cykeln i en slänt alldeles nära sjukhuset. – Jag hann precis få av mig ringarna för jag kände att fingrarna började svullna upp och så gick jag in på sjukhuset. Där sa de först att jag behövde remiss men när de insåg att jag cyklat omkull alldeles utanför tog de emot mig, skrattar Ingrid. Den här gången var det fraktur på radiusbenet i vänsterarmen och hon fick ett lättgips och en skena.

Väninnor och en bra läkare hjälpte

Under åren har Ingrid och väninnorna ibland diskuterat det här med benskörhet men det slog henne aldrig att hon själv kunde vara drabbad. Hennes väninnor rekommenderade henne att gå till läkaren och ta upp det här med benskörhet, eftersom Ingrid haft flera frakturer och armen såg lite krokig ut efter den senaste frakturen.
– Jag kom till en underbar familjeläkare som verkligen tog sig tid och hon var en sån som jag verkligen kunde prata med. Hon skrev direkt remiss så att jag blev kallad till en bentäthetsmätning, som visade att jag var benskör, berättar Ingrid.

Läkemedelsbehandling, kalcium och D-vitamin

Sedan 2013 tar Ingrid läkemedel mot sin benskörhet samt kalcium och D-vitamin för att undvika brist.
– Jag är så tacksam för att mina väninnor uppmanade mig att gå till läkaren och fråga. Jag visste inte att det fanns medicin mot benskörhet, avslutar Ingrid som förhoppningsvis ska slippa fler framtida frakturer.


VAD ALLA BORDE VETA OM BENSKÖRHET

Varannan kvinna och var fjärde man får någon gång i livet en benskörhetsfraktur. Om fler visste mer kanske en och annan fraktur skulle kunna undvikas? Här är några bra saker att känna till:

1. Ha koll på riskfaktorerna

Några vanliga riskfaktorer är hög ålder, tidigare frakturer, ärftlighet, brist på kalcium och D-vitamin, tidigt klimakterium, rökning samt brist på motion. Man ska också komma ihåg att sjukdomar som exempelvis glutenintolerans och ledgångsreumatism ökar risken för att bli benskör.

2. Känn till tecken på benskörhet

Vissa tror att de fått ryggskott när de i själva verket har
fått kotfraktur på grund av benskörhet. Andra tecken på
benskörhet kan vara att man minskar i längd eller att man
får en framåtböjd hållning. Men allra tydligast är att man
får en fraktur utan att belastningen varit särskilt stor.

3. Ta hand om ditt skelett – och prata benskörhet med doktorn

Ett bra sätt att slippa gips i framtiden är att träna och hålla igång skelettet kontinuerligt samt undvika brist på D-vitamin och kalcium. Om du misstänker att det finns risk för att du är benskör är det bäst att prata med din doktor, som kan ställa diagnos och ge läkemedelsbehandling.