AllmänhetVårdpersonal
Mats Palmer: Ditt skelett byts ut hela tiden

Mats Palmer: Ditt skelett byts ut hela tiden

Det kan tyckas märkligt att gamla skelett kan bevaras i tusentals år, medan de skelett som vi lever med knappt håller i en livstid. I Sverige sker ungefär 70 000 benbrott varje år på grund av benskörhet.

– Skelettet är inte bara ett förkalkat rör, utan en levande vävnad som ständigt ombildas, berättar Mats Palmér, överläkare och docent på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. 

T ill vardags möter Mats Palmér många bensköra patienter som genomgått både en och flera benskörhetsfrakturer. Vissa frakturer tycks vara mer vanliga i vissa åldrar.

– Från 50-årsåldern sker många handledsfrakturer. Det klassiska exemplet är kvinnan som halkar med full fart framåt i snömodden. I den här åldern är reflexerna så pass bra att man hinner sträcka ut armen för att ta emot sig – och få en handledsfraktur, berättar Mats. Även kotfrakturerna brukar börja runt 50-års ålder och uppåt medan höftfrakturerna ökar som allra mest från 80-årsåldern. Höftfrakturerna beror ofta på att man har ramlat och snubblat på något inomhus. När man inte hinner ta emot sig med handen blir det höften som får ta smällen, berättar Mats.

SKELETTET BYTS UT PÅ 10 ÅR

Förutom arbetet som överläkare håller Mats ofta utbildningar. Många blir förvånade när han berättar om omsättningen i skelettet.

– Det är inte så att vi har samma skelett idag som för 30 år sedan. För vissa delar går det fortare och för andra långsammare, men i genomsnitt byter vi ut skelettet på 10 år, förklarar Mats. Skelettet förändras hela tiden utifrån
hur vi använder det.

SKELETTET BRYTS NER OCH BYGGS UPP

– När vi belastar skelettet skickas en signal till ett par glufsiga, nennedbrytande celler som kallas osteoklaster. Dessa börjar på given signal att käka upp gammalt ben. När osteoklasterna har gjort sitt kommer de benuppbyggande cellerna, oseoblasterna, och fyller igen ”gropen” eller hålrummet med ny bindväv. Sedan mineraliseras (”förkalkas”) bindväven så att det blir nytt ben. Skelettet återställs alltså men med en viss förändring så att det passar bättre för den livsstil man har, förklarar Mats. Det är därför som det är så bra med viktbärande träning, skelettet behöver arbeta!

En undersökning på finska tjejer som spelade racketsporter visade exempelvis att bentätheten var 25 procent högre i den arm som de höll racketen i oberoende om de var höger- eller vänsterhänta, berättar Mats.

ÄLGAR OCKSÅ BENSKÖRA

Allra mest bensköra är vi i Sverige och Norge. Några anledningar är ärftlighet, för lite benstärkande motion, brist på kalcium och Dvitamin, minskade östrogennivåer hos kvinnor i klimakteriet samt rökning och alkohol.

– Även älgar kan bli bensköra, säger Mats. Norska älgar har fler frakturer än älgar i andra länder. Ingen vet varför, men det beror i alla fall inte på att de röker, skrattar Mats. Men vare sig det handlar om människor eller älgar, så är problemet med benskörhet detsamma: Man får för lite benvävnad som gör att
mikroarkitekturen i skelettet blir störd. Man får alltså stora hålrum i stället för den fina väven, som i uppförstoring nästan ser ut som en spettekaka, menar Mats.

ÄVEN DOKTORN HAR FÅTT EN FRAKTUR

Själv är han inte benskör, men har nyligen brutit armen.

– Jag skulle gå in i mitt arbetsrum och råkade snubbla på telefonsladden som hade bildat en snara. Jag föll fullständigt handlöst, berättar Mats. När kollegorna frågade hävdade jag bestämt att ingenting var brutet. Det var inte förrän kollegorna efter mycket tjat skickade mig till röntgen som jag insåg att jag faktiskt hade fått en fraktur, skrattar Mats. Det är inte lätt att ställa diagnos på sig själv! 

Numera är jag extra noggrann med att säga till mina patienter att de ska ta bort sladdar och annat som gör att man kan snubbla. En bra början att slippa benskörhetsfrakturer är att hålla sig på benen, avslutar Mats Palmér.