AllmänhetVårdpersonal
”Träningsprogrammet minskade fallrisken för bensköra”

”Träningsprogrammet minskade fallrisken för bensköra”

Varje år inträffar runt 70 000 benskörhetsfrakturer i Sverige, en siffra som kanske skulle bli lägre om bensköra fick guidning i hur de ska träna för att minska risken för att ramla.

Ing-Mari Dohrn, fysioterapeut och forskare vid Karolinska Institutet, har nyligen utvärderat ett balansträningsprogram för bensköra. – Programmet visade sig minska risken för fall och dessutom förbättra hälsan, berättar Ing-Mari. Äldre upplever ofta att de får sämre balans med åren och att de inte litar till sin egna fysiska förmåga vid olika aktiviteter. Något som kan vara begränsande i vardagen. – Forskning visar dessutom att fallrädsla i sig ökar risken för att falla, därför är det viktigt att också påverka den här fallrädslan, berättar Ing-Mari.

Fick träna på gränsen av förmågan

Deltagarna i Ing-Maris studie var över 65 år och bensköra samt upplevde att de hade dålig balans och var rädda för att falla. De tränade utifrån ett specifikt balansträningsprogram tre gånger i veckan, 45 minuter per gång under tolv veckor. Alla övningar utfördes i grupp och med individuell anpassning. – Det som är speciellt med balansträningsprogrammet är bland annat att deltagarna ska träna på gränsen av sin förmåga. När man tränar kondition eller styrka måste man träna på gränsen för vad man klarar av för att bli bättre. Och vi tänkte att det kan vara samma sak med balansförmågan, berättar Ing-Mari.

I studien började vi med enkla övningar och stegrade svårighetsgraden vartefter. Vi använde bland annat stora Pilatesbollar som de skulle sitta och balansera på och i början tyckte flera att det var svårt. Men allt eftersom kunde de sitta och hålla balansen och samtidigt sparka fotboll till varandra, minns Ing-Mari.

”Det som är speciellt med balansträningsprogrammet är bland annat att deltagarna ska träna på gränsen av sin förmåga.”

Även hjärnan behöver balansträning

En annan sak som gör balansträningsprogrammet speciellt är att deltagarna har fått utföra övningar med delad uppmärksamhet. – Denna förmåga försämras när man blir äldre samt hos dem som har nedsatt balans och ökad fallrisk, förtydligar Ing-Mari. Vår tanke var att om man tränar på fysisk aktivitet och delad uppmärksamhet så blir man bättre på att klara av sådana situationer när de uppstår i vardagen. Deltagarna fick exempelvis stå på ett ben samtidigt som de räknade ner från 100 med minus tre, eller så fick de rabbla städer i Europa. Ibland fick de sitta på en Pilatesboll samtidigt som de läste en tidning eller vred på huvudet åt olika håll, berättar Ing-Mari.

Träningen gav resultat

Studien har visat flera positiva resultat. – Deltagarna fick bättre självförtroende att utföra aktiviteter i det vardagliga livet. De kände att de klarade av saker bättre, de var mindre rädda att ramla, berättar Ing-Mari. De förbättrade också sin gångförmåga och gångförmåga med delad uppmärksamhet. De som tidigare inte hade rört på sig så mycket blev dessutom mycket mer fysiskt aktiva, berättar Ing-Mari.

Många intresserade av balansträningsprogrammet

Ing-Mari visade nyligen balansträningsprogrammet för andra fysioterapeuter på en världskongress i Singapore. – Det finns ett stort intresse utomlands för den här typen av träning och olika studier visar att det som ger resultat är en kombination av styrka och komplexa och funktionella övningar, berättar Ing-Mari. Nu gäller det dock att vården kommer igång och erbjuder träningen till patienterna. – Vi vet att många patienter efterlyser mer guidning från läkare om hur de ska träna, berättar Ing-Mari, som rekommenderar att man vänder sig till en fysioterapeut/sjukgymnast. Själv lever hon som hon lär. Hon går på aerobics, promenerar och springer. Under många år har hon dessutom arbetat med att sprida FaR inom Stockholms läns landsting, alltså Fysisk aktivitet på Recept. Men hädanefter kanske hon också kan sprida balansträningsprogrammet för att på sikt minska antalet fall och frakturer?