VAD ORSAKAR OSTEOPOROS?

ORSAKER TILL OSTEOPOROS

ÅLDER

Ju äldre du är, desto större är risken för osteoporos. När du är ung producerar kroppen mer benmassa än vad som bryts ner, vilket betyder att din benvävnad hela tiden växer och blir starkare. Den här processen brukar fortsätta till 25-årsåldern, då man når det som kallas peak bone mass, eller högsta uppnådda benmassa. När du är i 35-årsåldern börjar kroppen normalt förlora mer benmassa än den kan producera. När den här processen når en viss brytpunkt blir benvävnaden skörare och du utvecklar såsmåningom osteoporos. Ju mer benmassa du bygger upp när du är ung, desto bättre skydd har du därför mot osteoporos när du blir äldre.

KÖN

Kvinnor är mer sårbara för osteoporos än män – hälften av alla kvinnor över 50 kommer någon gång att drabbas av en fraktur på grund av osteoporos, jämfört med en av fyra män i samma ålder. Kvinnor har generellt sett tunnare och mindre ben än män. Deras östrogennivåer minskar också dramatiskt under åren efter klimakteriet, vilket i sin tur påskyndar bennedbrytningen. Män tenderar att förlora benvävnad i en långsammare, mer jämn takt.

BRIST PÅ KALCIUM ELLER D-VITAMIN

Kalcium är ett livsviktigt näringsämne som lagras i benvävnaden och tänderna. Utan kalcium kan kroppen inte ersätta den benmassa som gått förlorad. Men många organ, till exempel hjärtat, musklerna och nerverna, behöver också kalcium för att fungera och när kalciumnivån i blodet är låg, använder de upp lagren som finns i benvävnaden. Om det här pågår under en längre tid, kan dina kalciumreserver utarmas och leda till att ditt skelett blir tunt och skört.

HORMONBRIST

Östrogenbrist är en vanlig orsak till osteoporos hos kvinnor och drabbar oftast kvinnor efter klimakteriet. Men såväl yngre kvinnor som inte menstruerar under längre perioder – till exempel smala idrottare eller anorektiker – som kvinnor som har tagit bort båda äggstockarna har också högre risk för osteoporos.

Män behöver både testosteron och östrogen för att hålla skelettet friskt och starkt, eftersom deras kroppar omvandlar det manliga könshormonet till benbevarande östrogen. Män med osteoporos har ofta låga testosteronnivåer.

GENETISKA FAKTORER

Om osteoporos finns i släkten är det mer troligt att du också kommer att drabbas. Kroppsstorlek är en annan genetisk faktor som kan påverka. Mindre, smala kvinnor löper större risk att få osteoporos än kvinnor med högre kroppsmasseindex (BMI).

LIVSSTILSFAKTORER

Flera livsstilsfaktorer kan bidra till osteoporos. Rökning tros till exempel ha en rad negativa effekter på bentätheten, från att det skadar bencellerna till att det hindrar kroppen från att använda östrogen, kalcium och D-vitamin. Alkohol kan sätta stopp för produktionen av ny benmassa och öka kroppens förlust av kalcium. När man är alkoholpåverkad ökar också risken för att ramla och få en fraktur. Brist på motion – oavsett om det beror på en stillasittande livsstil eller en sjukdom – är en annan faktor som ofta förknippas med osteoporos.

MEDICINER

Bennedbrytning och ökad risk för frakturer är en vanlig biverkning av kortikosteroider, eller kortison, som finns i läkemedel för astma, ledgångsreumatism, psoriasis och många andra tillstånd. När kortikosteroider används regelbundet försvagas skelettet ofta snabbt, särskilt revbenen och ryggkotorna. Cancerbehandlingar och kramplösande mediciner har också förknippats med osteoporos.

SJUKDOMAR

En lång rad sjukdomar kan leda till osteoporos, bland annat glutenintolerans, ledgångsreumatism, multipel skleros, leukemi, anorexia, leversjukdomar och njursvikt. Benförlust kan också vara en följd av hormonstörningar som diabetes och problem med sköldskörteln, eller mag- och tarmsjukdomar som hindrar kroppen från att absorbera de näringsämnen som främjar god benhälsa.

STILLASITTANDE

Om skelettet inte används blir det svagt. Långa perioder av sängliggande eller oförmåga att röra sig av andra anledningar kan därför leda till att benmassan minskar.