HÖFTFRAKTURER
En höftfraktur, eller höftledsbrott, kan antingen vara ett brott på lårbenshalsen eller övre lårbenets benutskott och är en allvarlig följd av osteoporos.
Höftfrakturer kan orsaka akut smärta och måste antingen repareras kirurgiskt eller ersättas helt. De kräver inläggning på sjukhus och följs i regel av flera månaders rehabilitiering. Hälften av alla höftfrakturpatienter behöver hjälp med att gå efter skadan; vissa förlorar sin självständighet och blir institutionaliserade på äldreboenden. Förutom att höftfrakturer kan orsaka tillfällig och permanent invalidisering, ligger de bakom många dödsfall. Ungefär en av fem frakturpatienter över 50 dör inom ett år efter frakturen. Av de dödsfall som inträffar tre till sex månader efter höftledsbrottet är 20-30 procent ett direkt resultat av frakturen.
De flesta höftfrakturerna drabbar patienter som är över 65 år och risken ökar exponentiellt efter 80 års ålder. Fragilitetsfrakturer i höften uppstår ofta i samband med fall från stående position, men hos patienter med etablerad osteoporos kan det räcka med ett ännu lindrigare trauma, till exempel att de vrider på benet i stående position.
SYMTOM OCH DIAGNOS
En höftledsfraktur kan ge följande symtom:
- Oförmåga att röra sig efter ett fall
- Stark smärta på utsidan av den övre delen av låret eller ljumsken
- Starkt obehag när patienten försöker spänna eller rotera höften
- Benet på den skadade sidan vrids utåt och ser kortare ut
- Oförmåga att stödja på benet på sidan med den skadade höften
- Blånad, svullnad och en stelhetskänsla i och runt höften
Höftfrakturer brukar diagnostiseras med röntgen av höften och femur. Frakturer som är dolda eller ofullständiga är inte alltid synliga på röntgen men kan i regel upptäckas med magnetkamera eller datortomografi.
BEHANDLING
Höftfrakturer kräver operation, sjukhusinläggning och omfattande rehabilitering. Den rekommenderade behandlingen varierar beroende på frakturens typ och svårighetsgrad, samt patientens allmäntillstånd. För bästa resultat och för att minska risken för andra besvär ska patienten opereras så snabbt som möjligt, helst inom 24 timmar.
- Cervikala höftfrakturer, eller collum-frakturer, är ett brott genom lårbenshalsen, ofta innanför den kapsel av mjuk vävnad som omger höftleden. Äldre patienter med den här typen av frakturer behöver ofta ersätta de skadade delarna med halv- eller totalprotes. I vissa fall räcker det med att ersätta caput femoris men ibland måste även acetabulum ersättas.
- Trokantära frakturer är brott nedanför lårbenshalsen i trokanterpartiet av den övre delen av lårbenet, vilket är ett fäste för en viktig höftmuskel. Trokantära frakturer fogas ofta ihop med en glidskruv och platta som skruvas fast mot lårbensskaftet, eller med en märgspik som går ner i lårbensskaftet, beroende på vad operatören föredrar.
- Subtrokantära frakturer är frakturer i lårbenets trokanterparti och ca 10 cm nedanför det, i lårbensskaftet. I vissa komplicerade fall är benet brutet på flera ställen och då fogas frakturerna ofta ihop med en lång spik som förs ner i lårbenets märghåla och kan låsas distalt med skruvar. Enklare brott kan behandlas med glidskruv och platta eller en kort märgspik som har skruvfixation i caput femoris och låsmöjlighet distalt.
Efter operationen behöver patienten hjälp av en sjukgymnast för att få tillbaka styrkan och förmågan att gå, en process som kan ta upp till tre månader. Hälften av alla höftfrakturpatienter har tidigare haft en fragilitetsfraktur och efter ett höftledsbrott ökar risken för att de ska få en till. Studier har visat att incidensen för höftfrakturer kan minska med 20-25 procent hos frakturpatienter som får osteoporosbehandling.
Medicinskt granskad av Viatris Staff 02 May 2020
