AllmänhetVårdpersonal
Kotfrakturer och osteoporos

Kotfrakturer och osteoporos

Osteoporos är den vanligaste orsaken till kompressionsfrakturer i ryggraden. Så kallade fragilitetsfrakturer i ryggraden är mycket vanliga bland äldre. Kotfrakturer uppstår när ryggraden inte kan stödja överkroppens vikt och den främre delen av kotkroppen spricker och kollapsar, ofta i samband med trauma. Hos patienter med medelsvår osteoporos kan frakturen uppstå när man snubblar, ramlar av en stol eller lyfter ett tungt föremål, men om osteoporosen är långt framskriden kan det räcka med ett mycket lindrigt trauma, till exempel en nysning, vridning, hostning eller framåtböjning, för att en fraktur ska uppstå. Allvarliga kompressionsfrakturer i ryggraden kan leda till kroniskt ryggont, funktionsnedsättning och en försämrad livskvalitet överlag. Kvinnor med den här typen av frakturer har även en 15 procent högre mortalitet. 

År 2000 drabbades europeiska män och kvinnor över 50 års ålder av 620.000 kotfrakturer. Även om fler kvinnor än män diagnostiseras med kompressionsfrakturer, är äldre män också utsatta. Antalet kompressionsfrakturer förväntas öka allteftersom befolkningen åldras. Genom att identifiera högriskpatienter samt utvärdera och behandla kotfrakturpatienter för osteoporos kan läkare och annan vårdpersonal ha en nyckelroll när det gäller att förebygga många kompressionsfrakturer.   

Symtom och diagnos

Om osteoporosen är i ett tidigt skede, är det inte ovanligt att kotfrakturerna bara vållar måttlig smärta i ryggen och i vissa fall finns ingen klinisk manifestation av sjukdomen överhuvudtaget. Allteftersom sjukdomen fortskrider kan den orsaka flera kompressionsfrakturer som med tiden kan leda till kraftigt minskad kroppslängd, följt av kyfos och lordos. Endast en tredjedel av alla ryggradsfrakturer diagnostiseras, eftersom många patienter avfärdar smärtsymtomen som ålderskrämpor. 

Förutom anamnes och kroppsundersökning används i regel röntgen för att bekräfta diagnosen. I vissa fall kan en magnetkamera eller datortomografi användas för att ge en detaljerad diagnos och prognos, medan ett bentäthetstest kan hjälpa till att fastställa osteoporosens svårighetsgrad och patientens risk för framtida frakturer. Kompressionsfrakturer kan uppstå var som helst i ryggraden men är vanligtvis lokaliserad i thorakal- och lumbalkotorna. Osteoporos är ofta den underliggande orsaken till lumbalfrakturer, särskilt bland postemenopausala kvinnor. 

Behandling

De flesta kotfrakturer är stabila och behandlas i regel icke-operativt och konservativt med sängläge, smärtlinding och sjukgymnastik. Sängläget ska inte överstiga några dagar, särskilt inte för äldre. Vertebroplastik och kyfoplastik har ingen långvarig effekt på smärta, funktion eller livskvalitet hos patienter med kompressionsfrakturer i ryggen. 

De flesta patienter återhämtar sig helt, eller upplever stor förbättring, inom 6-12 veckor efter en kompressionsfraktur. Efter att frakturen har läkt är det ofta möjligt att återgå till en normal aktivitetsnivå. Om patienten efter en bedömning får diagnosen osteoporos, bör benspecifika läkemedel i kombination med kalcium och D-vitamin förskrivas. Förutom den farmakologiska behandlingen ska patienten rådas till att äta en näringsrik kost, sluta röka och motionera dagligen. Att behandla den underliggande sjukdomen minskar av allt att döma incidensen av ryggradsfrakturer.

Kalciumkalkylator

Har din patient ett kalciumunderskott? Beräkna RDI och dagligt intag för din patient här.

Till kalkylatorn