Diagnos och behandling
Eftersom osteoporos är en tyst sjukdom utan några symtom, är den underdiagnostiserad och underbehandlad. Om du misstänker att du riskerar att få osteoporos är det viktigt att du pratar med din läkare om att göra en bentäthetsmätning, eftersom det är det enda sättet att diagnostisera sjukdomen.
När du redan har brutit ett ben ökar risken för att du ska bryta ett till, så ju tidigare du kan få en osteoporosdiagnos, desto snabbare kan du få behandling och förebygga framtida frakturer. Du ska inte behöva acceptera brutna ben bara för att du åldras!
Förutom att mäta din bentäthet ställer läkaren förmodligen frågor om din sjukdomshistoria och andra omständigheter som kan göra att du hamnar i riskzonen för osteoporos. Till exempel kan ålder, kön, ärftlighet, sjukdomar, tidigare frakturer och diverse livsstilsfaktorer göra dig mer utsatt för osteoporos. Det kan också hända att läkaren undersöker din ryggrad och mäter dig för att se om din längd har minskat.
VAD ÄR EN BENTÄTHETSMÄTNING?
En bentäthetsmätning beräknar hur ”tjock” benvävnaden är och görs med en DXA-apparat. DXA står för dual energy X-ray absorptiometry och apparaten kan användas för att mäta olika delar av skelettet på bara några minuter. Mätresultatet är en bild av allt som ditt skelett har varit med om hittills. Anorexia, rökning, klimakteriet, alkohol, vissa mediciner och en kost som är fattig på kalcium och D-vitamin är några av de faktorer som kan ha en negativ effekt på din bentäthet. Bentäthetstestet känns inte och brukar inte upplevas som obehagligt.
VAD ÄR FRAX?
Ibland kombineras bentäthetsresultaten med andra riskfaktorer och bearbetas av ett datorbaserat verktyg som kallas FRAX. Med hjälp av FRAX kan läkaren både beräkna sannolikheten för att du kommer att bryta höften någon gång under de kommande tio åren, och sannolikheten för att du både kommer att bryta höften eller något annat ben.
Om man misstänker att man har osteoporos är det i flera landsting möjligt att skriva en så kallad egenremiss. Där kan man som patient be om att få utföra en bentäthetsmätning, s k
DXA-mätning.
TOLKA RESULTATET FRÅN DIN BENTÄTHETSMÄTNING
Resultatet från bentäthetsmätningen anges med ett så kallat T-score som jämför din bentäthet med vad som är normalt för en frisk, ung person av samma kön. Normal bentäthet ger i vanliga fall ett T-score som ligger över -1. Ett T-score mellan -1 och -2,5 brukar tyda på låg bentäthet (vilket kallas för osteopeni) och ett T-score på -2,5 eller lägre betyder att du har osteoporos.
Låg bentäthet är inte nödvändigtvis farligt, men om du fortsätter att förlora benvävnad i snabb takt är sannolikheten större för att utveckla osteoporos. Låg bentäthet i kombination med andra faktorer, som ålder eller ärftlighet, kan också öka risken. Det är till exempel mer troligt att kvinnor som gått igenom klimakteriet och män över 50 kommer att behöva behandling för osteoporos.
ANDRA VERKTYG FÖR ATT GÖRA EN OSTEOPOROSDIAGNOS
Om din bentäthetsmätning tyder på att du har ett skört skelett kan det hända att din läkare väljer att göra blod- och urinprov för att ta reda på orsakerna. Några vanliga kroppsfunktioner som brukar testas är:
- kalciumnivå
- sköldkörtelfunktion
- bisköldkörtelhormonnivå
- testosteronnivå (hos män)
- D-vitaminnivå
Beroende på resultatet från de här testerna kan läkaren avgöra om det är andra sjukdomar som kan ligga bakom din låga bentäthet. I så fall har du något som kallas för sekundär osteoporos.
OSTEOPOROSBEHANDLING
Det finns ingen bot för benskörhet, osteoporos, men med en behandling som kombinerar motion, läkemedel och en kost som är rik på kalcium och D-vitamin ökar du chansen att förebygga framtida frakturer väsentligt. En osteoporosbehandling kan variera beroende på flera faktorer, bland annat ålder, kön, hur långt gången sjukdomen är och vilken typ av behandling du själv föredrar.
Om du inte har fått någon diagnos ännu men tror att du ligger i riskzonen bör du fråga din läkare om du kan göra ett bentäthetstest, eftersom det är det enda sättet att ta reda på om du har sjukdomen eller inte. I de tidiga stadierna orsakar osteoporos sällan några symtom och tyvärr är en fraktur ofta det första tecknet på sjukdomen. När du väl har fått en så kallad fragilitetsfraktur löper du dubbelt så stor risk att drabbas av en till, jämfört med någon som inte har haft någon tidigare fraktur. För att bryta frakturkarriären är det viktigt att söka hjälp och få osteoporosbehandling tidigt. Med medicinsk behandling kan du halvera risken för en andra fragilitetsfraktur.
KALCIUM OCH D-VITAMIN
En nyttig, balanserad kost som är rik på kalcium och D-vitamin är en viktig del av osteoporosbehandlingen. Mjölk och mejeriprodukter som yoghurt och ost är utmärkta kalciumkällor och är även rika på protein och spårämnen. Fisk på burk, gröna bladgrönsaker och vissa frukter och nötter har också hög kalciumhalt. I många länder är det också vanligt att vissa livsmedel berikas med kalcium.
För att kunna ta till sig kalciumet och hålla skelettet friskt behöver kroppen även D-vitamin. Den bästa D-vitaminkällan är solen, men höga halter av D-vitamin finns även i ett fåtal livsmedel som fet fisk och fiskleverolja. Många livsmedel är berikade med D-vitamin, till exempel modersmjölksersättning, sojamjölk, vissa yoghurt- och mjölksorter, samt margarin. D-vitamin i kosten är extra viktigt för personer som bor på nordliga breddgrader, där man inte kan få tillräckligt med D-vitamin från solen på vintern, och för personer som för kulturella eller religiösa skäl har på sig heltäckande klädsel året runt.
MOTION
För att hålla skelettet starkt är det viktigt att cellerna i benvävnaden får arbeta. Viktbärande träning är särskilt nyttigt om du har osteoporos, eftersom det främjar produktionen av ny benvävnad. Att gå, springa, dansa och gå i trappor är några exempel på bra viktbärande aktiviteter. Motståndsträning är också viktigt för att stärka musklerna, öka bentätheten och minska risken för frakturer. Att använda viktmaskiner eller lösa vikter är bra alternativ för motståndsträning om du har osteoporos. För att förbättra smidighet och balans kan du pröva yoga och tai chi. Tänk bara på att vissa rörelser, till exempel framåtböjningar och ryggradsvridningar, kan vara olämpliga om du har en förhöjd risk för frakturer. Försök att hitta en träningsform som du gillar – då blir det lättare att hålla sig till en rutin.
LÄKEMEDEL OCH MEDICINSK BEHANDLING
Att motionera och äta rätt är viktigt för benhälsan, men om du redan har osteoporos behöver du förmodligen även ta en osteoporosmedicin. Din ålder och sjukdomens svårighetsgrad kan påverka dina valmöjligheter, så prata med din läkare om vilken osteoporosbehandling som passar dig och dina behov. De flesta osteoporosläkemedel är så kallade antiresorptiva läkemedel, som ökar benmassan genom att bromsa bennedbrytningen. De vanligaste antiresorptiva läkemedlen är bisfosfonater, som skrivs ut tillsammans med kalcium och D-vitamin. Den här typen av behandling både förebygger och behandlar osteoporos, så att risken för frakturer minskar.
Medicinskt granskad av Viatris Staff 02 May 2020
