SKELETTET BESTÅR AV LEVANDE VÄVNAD

Skelettet består av drygt 200 ben. Benvävnaden är mjuk och svampaktig på insidan men tät och stark på utsidan. Benvävnaden är kroppens kalciumlager och det är där som 99 procent av kroppens totala kalciummängd finns.

Om man inte får i sig tillräckligt med kalcium via maten, använder kroppen kalcium från benvävnaden i stället och om det fortsätter så, ökar risken för benskörhet.

Skelettet är inte död vävnad som man skulle kunna tro. Hela livet sker en ombyggnad i skelettet för att benvävnaden ska anpassas till olika typer av belastning. Under ombyggnaden ersätts gammal benvävnad med ny. Man brukar säga att ungefär 10 procent av benvävnaden byts ut varje år.

Vid 25-30 års ålder är bentätheten som starkast och då når man så kallad Peak Bone Mass, den högsta nivån av bentäthet som man har under livet. Den som inte har byggt upp en stark bentäthet vid den här åldern får ett sämre utgångsläge, eftersom nedbrytningen hädanefter är större än uppbyggnaden. Har man redan passerat sitt Peak Bone Mass gäller det att motionera sina benbyggarceller så att nedbrytningen av skelettet inte går så fort. Man behöver också vara noggrann med att bjuda kroppen på tillräckligt med kalcium och D-vitamin.

Det finns två huvudtyper av celler i skelettet: Osteoklaster kallas de benceller som bryter ner gammalt ben och osteoblaster är de benceller som bygger upp nytt ben. I ett friskt ben arbetar dessa celler för att hålla en god balans i benvävnaden. Denna balans styrs dels via hormonsystemet, framförallt av hormonet PTH, men balansen påverkas också av substanser som osteoklasterna och osteblasterna själva producerar vid exempelvis fysisk belastning.

När man blir äldre får de benuppbyggande cellerna, osteoblasterna, svårt att hålla jämn takt med de bennedbrytande osteoklasterna. På så vis får man en lägre bentäthet och ett skörare skelett där risken för frakturer ökar.

För kvinnor innebär klimakteriet att nedbrytningen av skelettet går snabbare. Inom de första 10 åren efter klimakteriets början kan upp till 25 procent av benmassan försvinna. Efter detta återgår det till en mer normal minskningstakt.

Man får komma ihåg att skelettet är levande vävnad som behöver skötas om, precis som övriga kroppen.