Symtom

LÅNGSIKTIGA FÖLJDER AV OSTEOPOROS

Symtomen på osteoporos är ofta obefintliga i början, men eftersom de långsiktiga följderna kan vara ganska allvarliga är det viktigt att försöka förebygga sjukdomen. De vanligaste följderna av osteoporos är frakturer, krökt rygg (så kallad puckelrygg), och långvariga funktionsnedsättningar.

I vissa fall kan osteoporos till och med leda till döden, antingen som ett direkt resultat av en fraktur, eller på grund av komplikationer som uppstår i samband frakturen. Frakturerna som orsakas av osteoporos kan också vara mycket smärtsamma och många av de som lever med sjukdomen behöver hjälp för att klara vardagen.

SAMBANDET MELLAN OSTEOPOROS OCH LÅG BENTÄTHET

Osteoporos är en sjukdom som präglas av låg bentäthet, eller ett skört skelett. Låg bentäthet inträffar när kroppen inte tillverkar tillräckligt mycket ny benvävnad för att ersätta den som bryts ner naturligt när man åldras. När man är ung växer skelettet och blir hela tiden starkare. Den här processen fortsätter i regel till 25-årsåldern, då de flesta når det som kallas peak bone mass (högsta uppnådda benmassa). När man blir äldre börjar kroppen normalt sett förlora mer benvävnad än den kan producera, vilket gör att bentätheten minskar. För de flesta kvinnor trappas bennedbrytningen upp under några år efter klimakteriet, medan män förlorar benvävnad i en långsammare, jämnare takt. Ju mer benmassa du bygger upp i din ungdom, desto mer finns lagrat och skyddar dig mot osteoporos när du blir äldre.

Låg bentäthet kallas för osteopeni och kan leda till osteoporos, särskilt när det förekommer i kombination med vissa riskfaktorer. Det är normalt att bentätheten minskar när man blir äldre, men osteoporos och brutna ben ska inte behöva vara en del av ditt åldrande!

OLIKA TYPER AV FRAKTURER

Om din osteoporos är långt framskriden kan minsta lilla stöt orsaka en fraktur. Och när du väl har fått en fraktur på grund av osteoporos, ökar risken för att du ska drabbas av en till.

Kotfrakturer, eller så kallade kompressionsfrakturer i kotpelaren, är nästan dubbelt så vanliga bland osteoporospatienter som höft- och handledsfrakturer tillsammans. De här frakturerna kan vållas av vardagliga saker som att man hostar, nyser, lyfter något eller böjer sig framåt, och är ofta det första tecknet på att skelettet har blivit skört av sjukdomen. Kotfrakturer kan leda till att ryggraden kröks och kroppslängden minskar, samt att man kan få ont och svårt att andas, eftersom utrymmet i bröstkorgen krymper.

Höftfrakturer beror i 90 procent av fallen på att man ramlar. Ungefär 15 procent av alla frakturer som orsakas av osteoporos är höftfrakturer, och de måste i regel opereras för att helt eller delvis ersätta höftleden. Efteråt är det vanligt att man måste ligga inlagd på sjukhus under en period och genomgå rehabilitering. Risken för att dö efter en höftfraktur är högre för män än för kvinnor. Höftfrakturer är den allvarligaste följden av osteoporos.

Handledsfrakturer orsakas ofta av fallolyckor och är mycket vanliga, särskilt bland kvinnor över 50. De här frakturerna är ofta mindre allvarliga, eftersom de inte påverkar hela kroppen utan enbart armens rörelse, och de flesta handledsfrakturer kräver inte operation. Det är ofta den första typen av fraktur som drabbar personer med osteoporos.

Ryggradskrökning inträffar när kotorna i ryggraden försvagas av osteoporos, så att de sjunker ihop (komprimeras). När ryggraden kröks kan man få ont i ryggen, minska i kroppslängd och få svårt att andas. Om det blir för mycket tryck på en viss kota, till exempel på grund av ett fall, en sträckning, vridning eller nysning, kan den spricka och orsaka en kompressionsfraktur.