AllmänhetVårdpersonal
”Det är svårt att få ihop livet som benskör och arbetsför”

”Det är svårt att få ihop livet som benskör och arbetsför”

Benskörhet kryper allt längre ner i åldrarna. Många är numera mitt i arbete och karriär när första benskörhetsfrakturen kommer. Åsa Werner, 53 år, driver en tandläkarpraktik i Stockholm men behöver vara deltidssjukskriven då hon har kotfrakturer som smärtar.

Varken träningsråd eller Försäkringskassans regler är anpassade efter oss ”yngre” bensköra som är aktiva, säger Åsa. Jag lever i ständig ovisshet om vilka besked Försäkringskassan ska ge. Allt började för tre år sedan då Åsa var ute på en joggingtur.

– Plötsligt smällde det till i höften och jag kunde varken gå eller lyfta benet. Det visade sig att jag hade fått en lårbensfraktur. Ingen anade att den berodde på benskörhet eftersom jag bara var 50 år när det hände, minns Åsa.

Ryggen lät som när man smäller en papperspåse

Åsa gick på kryckor hela sommaren 2014 och arbetade som vanligt på sin tandläkarpraktik. På hösten, när hon hade börjat stödja på benet igen, kom nästa fraktur.

– Jag var på landet och skulle hålla emot en skottkärra så att den inte välte. Då plötsligt pangade det till högt, som när man smäller en papperspåse eller ballong. Alla omkring undrade vad det var som lät. Jag kände direkt att någonting hade gått sönder i korsryggen och lade mig ner för att vila, berättar Åsa.

Trots fruktansvärda smärtor gick hon troget till arbetet dagen efter för att ta hand om sina patienter innan hon sökte läkarhjälp.

Vågade inte lyfta en ICA-kasse

Röntgen visade att Åsa hade fått tre kotfrakturer och att det också fanns en gammal fraktur som hade läkt. Hon mindes då att hon hade haft väldigt ont i ryggen efter ett fall något år tidigare. Åsa har också haft andra frakturer tidigare. Kanske hade hon varit benskör länge utan att veta om det? Åsa skickades på så kallad Dexa-mätning, som visade att hon var rejält benskör.

– Beskedet om kotfrakturerna och att jag hade osteoporos, alltså benskörhet, gjorde att jag nästan fick panik, berättar Åsa. Jag vågade knappt lyfta en ICA-kasse för jag tänkte att då kanske jag kommer att gå sönder igen. Vad skulle då hända med min tandläkarpraktik, jag har ju personal att försörja? Kotfrakturerna var och är smärtsamma och jag hade behövt vara heltidssjukskriven till en början men med anställd personal och lokalhyra arbetade jag på deltid, berättar Åsa.

Ärftlighet, lågt östrogen och låg vikt

Ärftlighet, låga östrogennivåer och låg vikt är faktorer som förmodligen bidragit till Åsas benskörhet.

– Jag har dansat balett sedan sex års ålder och kom sent in i puberteten – men tidigt in i klimakteriet, vid 39 års ålder. Jag har läst i efterhand att alla bör få östrogenbehandling om de kommer i klimakteriet innan 45, men det fick inte jag, säger Åsa.

I övrigt har Åsa gjort ”alla rätt” för att minska risken för benskörhet.

– Jag har tränat massor, ätit nyttigt och aldrig rökt. Jag brukar tänka att det kanske hade varit ännu värre om jag inte hade skött kost och träning under åren, säger Åsa. Det var likadant med min mamma som också var benskör.

Bättre med behandling och träning

Åsa har behandlats för benskörhet i snart 2,5 år nu och bentätheten har förbättrats avsevärt, men det tar tid. Hon tränar just nu yoga för en sjukgymnast samt tuffa pass med kettlebells och viktväst på vibrationsplattor.

– Jag upplever att rehabiliteringen som erbjuds från vården är anpassad efter äldre personer. Nu har jag på egen hand sett till att få komma till Bosön på rehabilitering med en grupp äldre tävlingsskidåkare, berättar Åsa, som förutom baletten också tränat en del slalom.

Oviss framtid

Framtiden är dock oviss. Försäkringskassan gör nya utredningar och ger olika besked om Åsas rätt till deltidssjukskrivning.

– Min rygg orkar inte arbete på heltid. Alternativet är att säga upp min personal och sälja praktiken. Det vill jag inte. Jag kan ju inte vara ensam i min ålder om att vara benskör, vilja vara fysiskt aktiv och förbättra min situation istället för att sluta arbeta helt? Systemet är inte anpassat för oss bensköra i arbetslivet, avslutar Åsa.

Tidig diagnos och behandling är A och O

Sverige är ett av de länder med flest benskörhetsfrak­turer men i jämförelse med många andra länder ligger vi dåligt till när det gäller hur många som behandlas. Endast var tionde patient får förebyggande läkemedel inom ett år efter en benskörhetsfraktur. Om fler får diagnos och förebyggande behandling redan vid sin för­sta fraktur kan 3200 frakturer undvikas årligen i Sverige.

Behandlingen pågår i flera år I Åsa Werners fall hade hon ett antal frakturer innan någon till slut skickade henne på en bentäthetsmätning.

– Fler i vårdkedjan måste bli insatta i hur viktigt det är att få tidig diagnos och behand­ling, menar Åsa. Inte en enda ortoped har hittills känt till namnet på min benskörhetsbehandling.


En benskörhetsbehandling pågår ofta i flera år och Åsa, som själv skriver ut läkemedel till sina patienter, tipsar att rutiner hjälper till att komma ihåg medicinerna. Själv tar hon sina mediciner innan tandborstningen.

– Det har blivit en viktig rutin, för jag vill inte ha fler frakturer, säger Åsa.