AllmänhetVårdpersonal
Oj, det här måste ha gjort ont!

Oj, det här måste ha gjort ont!

– Människor på medeltiden måste ha varit väldigt tåliga, konstaterar Sabine Sten, docent och lektor i osteoarkeologi på Högskolan Gotland. Benskörhet och frakturer är bara några exempel på vad medeltidsmänniskan fick utstå utan möjlighet till behandling. Å andra sidan kan man fråga sig om de kanske var mindre bensköra än vad vi är idag? undrar Sabine. Nu leder hon ett unikt samarbetsprojekt för att se vad vi kan lära från medeltiden.

Vi undersöker just nu 400 medeltida skelett från Gotland, Sigtuna och Skara och jämför skeletten med varandra och med nutidsmänniskan, berättar Sabine. Det som är unikt med det här projektet, som handlar om benskörhet då och nu, är samarbetet mellan helt olika discipliner. Högskolan på Gotland och studenter samarbetar med ortoped- och röntgenklinikerna vid Visby lasarett, privatpraktiserande kvinnoläkare samt med Gotlands Museum, Stockholms universitet och Västergötlands museum. Ett kunskapsutbyte som många kan dra nytta av. Projektet finansieras av KK-stiftelsen och ett tv-team följer också arbetet som ska pågå i två år.

SKELETTEN GER SVAR OM VÅR HISTORIA

Osteologerna är experter på skelett från människor och djur. De ser bl a hur livsstil och händelser sätter så kallade aktivitetsspår i skelett. Muskelfästen på skelettytan avslöjar till exempel om personen varit höger- eller vänsterhänt.

– Ibland ropar vi rakt ut när vi ser vilka smärtor som en del människor på medeltiden fick leva med, berättar Sabine och visar upp några av skeletten från Sigtuna. Där finns ett skrovligt och nästan buckligt ben som visar sig vara ett skenben med kraftig benhinneinflammation. Sedan visar hon ett lårben som knappt väger någonting, vilket kan tyda på benskörhet. Ett tredje ben är en underarm från en högerhänt person, vilket man kan se på den släta kraftfulla ytan där muskelfästena suttit.

– Många av medeltidsskeletten i åldern 40 år och äldre har fantastiskt robusta och starka skelett men däremot ofta ledförslitningar. Nuförtiden är vi människor så stillasittande att våra muskelfästen nästan tynar bort, berättar Sabine. Kroppen är skapt för rörelse, det är så vi får starka muskelfästen på skelettytan.

HUR SER DET UT NÄR DET GÖR ONT?

Genom samarbetet med läkarna i projektet har osteologerna fått mer kunskap om hur olika skelettförändringar upplevs av patienterna och hur vardagslivet påverkas. Samtidigt har läkarna fått möjlighet att känna och titta närmare på skelett, som de annars bara kan se på röntgen.

– Skelett i sig ger mycket kunskap men nu har vi fått ord på det vi ser, säger Sabine. När osteologerna undersökt samtliga 400 skelett i projektet är det dags för bentäthetsmätning. Därefter borras små hål i benen och kemiska analyser görs av beninnehållet. Man vill bland annat titta närmare på hur gotlänningarnas diet som ofta bestod av fisk och säl, påverkade skelettet jämfört med dem som bodde på fastlandet. 

– Det kan mycket väl ha betydelse för benskörhet, förklarar Sabine.

RÖR PÅ SKELETTET

Själv har hon under årens lopp tagit hand om en stor mängd skelett från både människa och djur under sina 23 år på Historiska museet, där hon arbetade innan hon flyttade till Gotland. Sveriges äldsta jordfunna biskop grävde hon fram på en kyrkogård i Sigtuna. 

– På ena sidan ansiktet var hans tänder i uselt skick, fulla med tandsten medan andra sidan var helt nedtuggade. Vi misstänker att han hade haft stroke och var halvt ansiktsförlamad, berättar Sabine. Att skeletten ger oss ledtrådar om vår historia och människors liv är det ingen tvekan om. Men det gäller att sköta om sitt skelett när man lever också.

– Jag brukar påminna mina studenter om att röra på sig. Men det är inte alltid så lätt att leva som man lär, avslutar Sabine.