AllmänhetVårdpersonal
Allmänt om D-vitamin och D-vitaminbrist

Hur får vi i oss D-vitamin?

D-vitamin är ett fettlösligt pro-hormon som reglerar kroppens kalcium- och fosfatbalans.  Att D-vitamin påverkar bentätheten, samt att brist på vitaminet kan leda till osteomalaci och rakit, är känt sedan länge. Nyare studier tyder också på att D-vitamin kan spela en roll i patogenesen för flera vanliga folksjukdomar1.

D-vitamin verkar som ett steroidhormon och förekommer i två former: D3 (kolekalciferol) och D2 (ergokalciferol). Vitamin D3 bildas i huden vid solexponering, men kroppen kan även tillföras D-vitamin genom kosten eller kosttillskott/receptbelagd medicinering.

D-vitamin och solen

Solbestrålning är den viktigaste D-vitaminkällan, då upp till 70-80 procent av det dagliga behovet beror på den kutana produktionen2. D-vitamin bildas genom en kemisk reaktion som uppstår när prekursorn 7-dehydrokolesterol (7-DHC) i huden träffas av solens UVB-strålar och sedan hydroxyleras till 25-hydroxivitamin D (kalcidiol) i levern. Kalcidiolet omvandlas i njurarna till det aktiva hormonet 1,25-dihydroxivitamin D (kalcitriol), vilket i sin tur påverkar de vitamin D-receptorer som finns i nästan alla celltyper och reglerar celldelning, celldifferentiering, modulering av immunförsvaret och andra centrala kroppsfunktioner3

Den tillgängliga strålningen från solen påverkas bland annat av latitud, säsong och atmosfäriska förhållanden, t.ex. moln och luftföroreningar, medan faktorer som ålder, livsstil, hudpigmentering och klädsel inverkar på individens absorption av UV-ljus. Äldre, mörkhyade och personer som bär täckande klädsel året om har en sämre förmåga att bilda D-vitamin i huden och hör till riskgrupperna för D-vitaminbrist. Förmågan att producera D-vitamin är två till tre gånger lägre hos personer över 70 år än hos unga4, och mörkpigmenterade personer kan behöva betydligt mer tid i solen för att producera samma mängder D-vitamin som en ljushyad person. Särskilt utsatta är mörkhyade personer som invandrat till Skandinavien från solrika länder och dessutom äter en D-vitaminfattig kost. Användning av solskyddskräm kan också minska D-vitaminproduktionen från solen. Övervikt, fettmalabsorption och viss läkemedelsanvändning är andra riskfaktorer.

När och var kan solen producera D-vitamin?

Latitud är en viktig faktor för D-vitaminsyntes i huden, då solen måste stå i minst 45 graders vinkel över horisonten för att de nödvändiga UVB-strålarna med våglängder mellan 290 och 315 nm ska nå fram. I länder som ligger nära ekvatorn kan kroppen producera adekvata mängder D-vitamin året runt, men på nordliga och sydliga breddgrader är det betydligt svårare att tillgodogöra sig D-vitamin från solen på höst, vår och vinter. I Sverige är antalet solljustimmar otillräckligt för D-vitaminsyntes från september till och med april5. En tumregel vid bedömning av soleffekten är att titta på sin egen skugga. Om skuggan är lika lång eller längre än den egna kroppen sker ingen D-vitaminsyntes.

Under den svenska högsommaren, när solen står som högst på himlen, kan det räcka med att ansikte, armar och ben hos en ljushyad person är exponerade under 15 minuter några gånger i veckan för att producera det dagliga behovet av D-vitamin. Eftersom individuella faktorer som hudpigmentering, ålder och absorptionsförmåga påverkar den kutana D-vitaminproduktionen är det dock svårt att ge ett exakt tidspann för optimal solexponering. Därtill kan överdrivet solande bidra till hudcancer och immunsuppression.

UVB-strålningen är som starkast mitt på dagen, kl. 10-15, och kroppen kan då på en kort stund producera över 10 000 IE D-vitamin, betydligt mer än den dagliga rekommendationen. Den kutana D-vitaminproduktionen är självreglerande och upphör efter ungefär 30 minuter i solen. Överdriven solexponering kan alltså inte leda till överdos av D-vitamin. Överskott av vitamin D kan lagras i kroppens fettvävnad och frigöras efter behov. Depåerna räcker dock inte hela vintern och från september till april behöver de flesta svenskar därför förlita sig på andra källor till D-vitamin. Suboptimalt D-vitaminstatus är förmodligen relativt utbrett i vissa riskgrupper under vinterhalvåret6.

D-vitamin i kosten

För nordbor är en D-vitaminrik kost ett viktigt komplement till UVB-strålning från solen, särskilt från september till april. Vitamin D3 (kolekalciferol) finns framförallt i fet fisk och berikade mejeriprodukter, samt till viss del i kött och ägg, medan vitamin D2 (ergokalciferol)  finns i vissa växter och vild svamp som kantarell, trattkantarell och karl johan. Bioaktiviteten för ergokalciferol är dock lägre än för kolekalciferol, som är den fysiologiska formen av vitaminet.

Livsmedelsverket höjde 2012 det rekommenderade dagliga intaget av D-vitamin baserat på nya studier som visar att ett adekvat intag genom kosten är nödvändigt för att hålla 25(OH)D i serum på sufficienta nivåer under vinterhalvåret.

Grupp/ålder

Rekommenderat dagligt intag/vitamin D3 

Spädbarn och barn under 2 år

10 µg

Barn och vuxna under 75 år

10 µg

Vuxna med lite eller ingen solexponering

20 µg

Vuxna över 75 år

20 µg

Källa: Livsmedelsverket

I Sverige sker viss D-vitaminberikning av matvaror som mini-, lätt- och mellanmjölk, samt margarin. Vid berikningen används vitamin D3, men nivåerna är betydligt lägre i de berikade livsmedlen jämfört med fisk, som är naturligt rik på D-vitamin. Medan en portion sill ger 10 µg D-vitamin, vilket motsvarar den rekommenderade dagliga dosen för en frisk vuxen person, ger ett glas mjölk enbart 1 µg.

Livsmedelsverkets tabell nedan anger riktlinjer för vanliga livsmedel som är rika på D-vitamin.

Livsmedel

Vitamin D (µg/100 g)

Portion (g)

Andel av genomsnittsbehov på 7,5 µg/dag (procent)

Abborre, gös, skarpsill och tilapia

20-30

125

420

Böckling, inlagd sill, lax, sardiner, sardeller, regnbågslax, öring, makrill

10-20

125

210

Vild svamp tex kantarell, trattkantarell och karl johan

15-60

35

210

Pinklax, röding, havsabborre, tonfisk, gädda, guldsparid, hälleflundra, strömming, braxen, sik

5-10

125

110

Ägg och rätter rika på fisk, vild svamp eller ägg, sushi

2-5

200

90

Fågel, tex kyckling

1-2

125

25

Berikade mejeriprodukter tex lätt- och mellanmjölk

0,5-2

250

15-40

Ägg

2

60

15

Kött (nöt, fläsk)

1

125

15

D-vitaminberikade margariner och matfettsblandningar

10

10

15

Flera studier har visat att intaget av D-vitamin i kosten hos nordeuropeiska barn och ungdomar är lägre än 7,5 µg per dag . Suboptimalt D-vitaminstatus är särskilt utbrett bland invandrargrupper med lågt intag av fet fisk och mejeriprodukter. Risken för brist är även förhöjd hos gravida och hos personer som av olika skäl inte äter fisk, kött eller mejeriprodukter. Dokumenterad D-vitaminbrist eller samtidig behandling för osteoporos är indikation för behandling med D-vitamin (tex Divisun).

Lär dig mer om D-vitamin och D-vitaminbrist:


Referenser

Divisun - läkemedel vid D-vitaminbrist

Divisun

Divisun, som ingår i läkemedelsförmånen, underlättar både behandling och förebyggande av D-vitaminbrist. Divisun kan användas vid alla stadier av låga D-vitaminnivåer. Divisun finns i styrkorna 800IE och 2000IE för behandling av D-vitaminbrist.

Lär dig mer om Divisun

Patientfall D-vitaminbrist

Patientfall inom D-vitaminbrist

Jobbar du med utredning av D-vitaminbrist? Här på Bristguiden kan du som jobbar inom vården läsa om utredning av D-vitaminbrist i form ett interaktivt patientfall.

Till patientfallet