DEFINITION AV OSTEOPOROS


Osteoporos definieras som en progressiv, systemisk skelettsjukdom som karaktäriseras av låg benmassa och störd mikroarkitektur i benvävnaden, vilket leder till sköra ben och en ökad risk för frakturer. Den uppstår när benresorptionen överstiger benformationen och gör benet poröst, som en svamp.

kvinna osteoporos

WHO klassificerar osteoporos som en T-score < -2,5 i höft eller ländrygg. Om avvikelsen sammanträffar med en fragilitetsfraktur anses osteoporosen vara långt framskriden (manifest). De vanligaste formerna av primär osteoporos i kliniken är postmenopausal och åldersrelaterad (senil) osteoporos. Vanliga orsaker till sekundär osteoporos är Cushings syndrom, hyperparatyreos, hypertyreos, alkoholmissbruk och immobilitet. De flesta osteoporosfrakturerna uppstår i ryggkotor, höft, handled och proximala humerus, men vilket skelettben som helst kan drabbas, inklusive bäckenet, revbenen, lårbenet och skenbenet.

FAKTA OM OSTEOPOROS

Osteoporos är den vanligaste skelettsjukdomen i världen och en ny fragilitetsfraktur inträffar var tredje sekund. Hälften av alla kvinnor över 50 års ålder och var fjärde man kommer någon gång i livet att drabbas av en osteoporosrelaterad fraktur. Fragilitetsfrakturer kan orsaka smärta, sjukhusinläggning, immobilisering och ökad morbiditetsrisk. I Europa orsakar osteoporos fler dödsfall och invaliditeter än reumatoid artrit. Förutom det enorma mänskliga lidandet, medför osteoporos en stor ekonomisk börda för den offentliga vården. Kostnaden för de ca 2,7 miljoner osteoporosfrakturer som varje år inträffar i Europa beräknas uppgå till 360 miljarder kronor.

Äldre är särskilt utsatta för fragilitetsfrakturer, eftersom de både tenderar att ha den lägsta bentätheten och den högsta risken för fall. Med tanke på att äldre är den snabbast växande folkgruppen och att den förväntade livslängden ökar, lär kostnaderna för osteoporos öka dramatiskt i framtiden om inte förebyggande åtgärder sätts in.

Osteoporos är normalt sett en tyst sjukdom tills den är långt framskriden, vilket innebär att den ofta förblir oupptäckt och obehandlad. Den första kliniska manifestationen av sjukdomen är i regel en fraktur från ett minimalt trauma. Symtom på osteoporos kan bland annat vara akut smärta från en kompressionsfraktur i en ryggkota eller smärta i ljumsken eller höften från höftfrakturer. En del kompressionsfrakturer i ryggraden kan dock uppstå utan att orsaka några större symtom. Till den kliniska manifestationen av osteoporos hör även minskad kroppslängd och en framåtlutad hållning, till följd av multipla kotfrakturer. Förutom manifesta frakturer baseras en osteoporosdiagnos på en kvantitativ mätning av bentätheten, vilket är en viktig indikator på benhållfasthet.

Tidigare frakturer ökar risken för framtida frakturer exponentiellt, men med väl avvägda tester och en tidig diagnos kan en stor del av alla osteoporosfrakturer förebyggas. Det finns en rad effektiva läkemedel för att förebygga och behandla osteoporos, även för patienter som redan har drabbats av en eller flera frakturer. Aktiv osteoporosbehandling ska alltid kombineras med receptbelagt kalcium och D-vitamin för patienter som inte kan tillägna sig tillräckligt med kalcium eller D-vitamin från kosten och solexponering. Genom att reagera snabbt på den första frakturen har primärvården möjlighet att bryta den så kallade frakturkarriären.

ORSAKER TILL OSTEOPOROS

Osteoporos uppstår när bentätheten minskar på grund av en obalans mellan benresorption och benformation. Obalansen kan antingen bero på att benresorptionen har ökat eller att benformationen har minskat. Otillräcklig benformation kan drabba ungdomar som inte når peak bone mass och senare utvecklar osteoporos. Påskyndad benförlust förknippas med åldrande, hormonella förändringar i perimenopausala kvinnor, samt ett flertal sjukdomstillstånd och läkemedel. Åldrande och störd hormonfunktion är de två vanligaste orsakerna till osteoporos.

Osteoporos kan klassas antingen som lokaliserad eller generell, beroende på var i skelettet den uppträder. Beroende på etiologi klassificeras sjukdomen vidare som primär eller sekundär. Den vanligaste orsaken till postmenopausal osteoporos är östrogenbrist, vilket accelererar bennedbrytningen under de första åren efter menopaus. Kalciumbrist och ett åldrande skelett är de vanligaste orsakerna till senil osteoporos.

PRIMÄR OSTEOPOROS

Osteoporos klassas som primär när ingen sekundär orsak kan identifieras.

  • Juvenil osteoporos. Kan uppstå både hos flickor och pojkar med normal gonadfunktion och utvecklas ofta i åldern 8-14 år. Juvenil osteoporos karaktäriseras av plötslig smärta i skelettet och/eller en fraktur efter ett trauma.
  • Idiopatisk osteoporos. Klassificeras vidare som antingen postmenopausal osteoporos
    (typ I) eller åldersrelaterad eller senil osteoporos (typ II). Postmenopausal osteoporos förekommer hos kvinnor i 50-65-årsåldern som har accelererad benförlust och är känsliga för distala underarmsfrakturer och kotfrakturer. Senil osteoporos uppstår hos män och kvinnor över 70 år och beror på åldersrelaterade benförluster. Senil osteoporos förknippas ofta med frakturer i kortikal och trabekulär benvävnad i underarmen, ryggkotorna och höften.

SEKUNDÄR OSTEOPOROS

När en underliggande sjukdom, brist eller läkemedel orsakar osteoporos, klassificeras den som sekundär.

  • Genetiska/medfödda sjukdomar. Hyperkalciuri är en av de vanligaste sekundära orsakerna till osteoporos. Andra exempel är cystisk fibros, glycogen storage disease , Ehlers-Danlos syndrom, Gauchers sjukdom, Marfans syndrom, osteogenesis imperfecta, idiopatisk hyperkalciuri, hypogonadism och järnöverskott.
  • Autoimmuna sjukdomar. Reumatoid artrit, lupus, multipel skleros och ankyloserande spondylit kan bidra till osteoporos.
  • Mag- tarmsjukdomar och matsmältningsstörningar. Celiaki, IBS, gastric bypass och gastrektomi kan orsaka benförlust. Malabsorptionssyndrom, undernäring och brist på kalcium, D-vitamin, magnesium och protein kan bidra till benförlust och hämma ny benformation.
  • Endokrina sjukdomar/hypogonadala tillstånd. Diabetes är en riskfaktor för osteoporos och fragilitetsfrakturer. Andra exempel är hyperparatyreos, hypertyreos, hypogonadism, östrogenbrist, graviditet, Cushings syndrom, tyreotoxikos, prematur menopaus, androgenokänslighet, anorexia nervosa/bulimia nervosa, ”the female athlete triad”, Klinefelters syndrom and hyperprolaktinemi.
  • Hematologiska tillstånd/blodsjukdomar. De läkemedel som används för att behandla flera typer av cancer och andra sjukdomar, som leukemi, lymfom, myelom och sicklecellanemi, kan orsaka benförlust och osteoporos. Talassemi, hemofili, mastocytos och andra blod- och benmärgssjukdomar kan också bidra till osteoporos.
  • Läkemedel. Antiepileptika, antipsykotika, antiretrovirala läkemedel, aromatashämmare, cellgifter/transplantationsläkemedel, glukokortikoider, heparin, hormonell/endokrin behandling och litium kan påskynda benförlusten.
  • Övrigt. Alkoholism, hjärtsvikt, depression, njursvikt, leverstigmata, immobilitet, HIV/AIDS, organtransplantation och viktlöshet är faktorer som kan orsaka osteoporos.

Prenumerera på Mylan nyhetsbrev och ta del av nyheter.

 Härmed ger jag mitt samtycke till att Mylan AB behandlar mina nedan angivna persounuppgifter för att uppfylla min begäran om tillhandahållande av Nyhetsbrev. Jag tar del av mer information om Mylans integritetspolicy nedan. Jag kan närsomhelst begära ändring, avslut och radering av mina personuppgifter

Klicka här för att prenumenera på Mylans nyhetsbrev

MER OM FRAX

FRAX-verktyget har tagits fram av för att uppskatta frakturrisken för en patient. FRAX-algoritmen ger 10-årssannolikheten för fraktur. Resultatet är sannolikheten att få höftfraktur inom 10 år och sannolikheten att få en ”osteoporotisk fraktur” (klinisk kot-, handleds-, höft- eller överarm/axel-fraktur).

ARBETAR DU INOM HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN?

Denna sida är endast avsedd för hälso- och sjukvårdspersonal.

Klicka Ja så kommer du in på webbplatsen.

Om du klickar på Nej kommer du tillbaka till sidan för allmänhet och patienter.

Välkomna!

JA
NEJ

Medicinskt granskad av Mylan Staff 02 May 2020